Vem fan är Gud med elden?

Jag ser på "Jag saknar dig" och låter tårarna bilda floder längs med mina kinder. Den gör så ont, och jag är så rädd för att den en dag ska passa in på mitt liv, mina tankar och mina känslor. Geografiboken stirrar tillbaks på mig från sin plats jämte mig i sängen. Men jag orkar inte bry mig om den nu, inte än, snart, en annan dag.
Det blir eftermiddag och jag håller hårt i min syster när vi går genom stan för att komma hem till vår närmsta och äldsta vän som fyller 18. Det är trevligt, men trots det orkar jag inte stanna hela natten utan åker hem med mina föräldrar vid ett. Är för instabil för att vara hemifrån för länge.
Just nu skriver jag och funderar på att se om "Jag saknar dig", fast vet inte om jag orkar/vågar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0