Julidagar, åska och sista året
De sista skälvande julidagarna spenderas mest vid TV:n och OS under ösregn, gråtandes i sängen under åsknätter, solandes på balkongen under dygnens alltför få varma timmar, springandes/promenerandes under tidiga morgontimmar, och med sms som "aah okej" och "Såå...vad gör du?:)". Osminkad, håret i en ful tofs, och första bästa kläderna. Världen står stilla, och rasar framåt på samma gången. Den vibrerar av alla ångestfulla molekyler, skakar av rädsla. Tiden rör sig okontrollerat, ur takt och jag fokuserar de allra flesta tankar på vad jag äter, och hur långt jag ska springa nästa morgon. Får ångest över den där kakan, gråter över lastbilarna som aldrig tycks sluta köra upp och ner för backarna där jag så gärna vill spendera mina morgnar (helst all annan tid på dygnet också). Stabilt. Som vanligt.
Det åskar när kalendern vänder blad och visar upp augustidagar. Blixtarna bländar mig och jag hinner bara räkna till ett innan åskan hunnit fram. Vad det betyder vet jag inte direkt, bara att den är alltför nära, typ.
15 dagar av lätta axlar och ren luft. Sen vet jag inte vad det är jag ger mig in på. Sista året. Gymnasiet som alla lovade skulle bli så kul. Jag har velat skjuta mig själv fler gånger än jag kan räkna till. Aldrig har jag gråtit så mycket, aldrig har jag sovit så dåligt, aldrig har jag mått så jävligt, aldrig har jag skolkat så mycket. Så mycket för de bästa åren. När det här är över ska jag aldrig någonsin vända mig om. Aldrig vända mig om för att se vad jag har bakom mig.
Kommentarer
Postat av: A
Man blir alltid så berörd av dina texter. Du skriver så himla vackert och poetiskt, vilket jag alltid har en tendens att påpeka. Men det är sant. Jag älskar dina texter, sättet du skriver på, känslorna du förmedlar.
Jag hoppas du mår bättre snart, fina fina du. Kramar.
Svar:
Felicia †
Trackback
