Dagar som bara går utan att vänta på mig, passerar förbi utan att jag märker

Världen är gråmulen och isblank. Jag halkar in och ut med hästar och vatten. Kommer hem och sminkar om mig. Känner mig lite fin och åker och handlar. Blir alldeles snurrig och ledsen mitt bland folkmassorna i affären som med skrikande barn, och kundvagnar konsumerar varor de inte behöver och får mig att känna mig så förtvivlad. Kommer hem igen och försöker andas. Går inte. Bakar kakor, städar och lagar mat, som i en inandning. Tar ännu en tur till stallet och släpper in min häst och matar. Klappar lite på hans kortklippta, guldfärgade päls, luktar honom i pannan på bläsen och känner mig äntligen lite lugn, tar ett skälvande andetag. Han är bra fin han. Kommer hem igen och fortsätter laga mat, bäddar, fixar och fixar ännu mer. Förmågan att andas har lämnat mig igen. Jag försöker vara glad, vill så gärna kunna vara lite glad. Men just nu är det inte så. Just nu går inte det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0