Dit du reser men aldrig når fram

Jag vet knappt vilken veckodag det är, men klockan är åtta, och det luktar vår. Ingenting annat spelar någon roll. Jag försökte mig på sotade ögon, och lyckades halvdant när jag inte kunde bestämma mig för hur det skulle vara. Åt mysfrukost och kände att den här dagen kanske skulle betyda någonting. Men den passerade som alla andra. Längtade bara bort som alltid annars. Blandade Rise Against och Lasse, och jag antar att det speglar rätt bra hur jag är som person. Gick på bio med föräldrarna, och det var väl i och för sig trevligt.
Måste ta vara på den lilla tid av fungerande lungkapacitet jag har kvar. Fredag, lördag, söndag, sen är det sex veckor tills nästa gång jag får andas. Eller nej, Stockholm om lite mer än en vecka också. Då kan jag kanske andas. Kanske.
Nu ska jag släppa taget några timmar. Inte blir det väl lugnt och skönt, men det blir åtminstone helt utanför min kontroll.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0