Jag kan offra allt jag har för ingenting
Dessa kvällar. Så sorgsna för att ännu en dag passerat till ingen nytta, så hopplösa för att tiden aldrig kommer tillbaks igen, så svåra med alla sina tankar och minnen om alla misstag, alla felsteg, så ensamma, mörka och kalla. Men vi rör oss mot februaris mitt, och sedan vidare mot slutet. Så just ikväll spelar ingenting någon roll, mer än att tiden går. Rusa på rätt in i virvelstormen bara. Ta februari med dig, och all snön med den, och ge mig mitt liv tillbaka. Tack! För allting blir bättre med tiden, så saker borde bli bättre snart, nu, för det har gått en väldans massa tid.
Nej, nu ska jag låta någon form av biologiskt fenomen ta med mig en stund in i en värld som definitivt inte är verkligheten, men som är lika verklig för det.
Kommentarer
Trackback
