Jag kan tänka tills det knappt finns nått kvar..

Det snöade hela morgonen, mycket, vackert vitt. Jag mådde illa och placerade mig i soffan. Nu ser jag knappt ut genom fönster på grund av all dimma. Jag känner mig lite som den på nått sätt. Suddig och svår. "Jag saknar dig mindre och mindre. Det kommer annat emellan och det är bra". Lite så är allt nu. För jag går i vinterskor på hösten, alltid förberedd för storm.
Idag är det alla hjärtans dag, eller bara en helt vanlig tisdag, för en del, för mig. Vilar, varvar musik, Magnus Betnér och ligga med P3s program om #homoriot, ser på Tusen gånger starkare, och äter cupcakes. Mm tisdag var det.
Jag ska fortsätta med min helt vanliga tisdag, och sen ge mig ut och slukas upp av dimman för en stund. Kanske rensar det tankarna?
På återseende!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0