Plasthjärtan

Har funnits något slags lugn inom mig idag. Det är ju ytterst ovanligt. På väg till bussen vid tvåtiden rann det vatten i backen, isen smälte. Det luktade vår, och jag log. Jag älskar lukten av vår. Idag har allting känts lite bättre, lite ljusare. Även fast jag fortfarande inte tagit tag i mig själv, även fast jag inte vet vem jag är, vad jag ska göra med mitt liv, och fastän jag inte riktigt orkar. Tankarna har varit lite lugnare. Min ensamhet som annars fyller mig så där patetiskt lämnade mig i fred där ett tag. Det smyger sig på igen. Men i morgon är jag som sagt ledig, och kanske att jag tar mig för någonting trevligt. Hade tänkt börja med en fin frukost som sagt.