Plasthjärtan

Jag tror inte på någonting i den här världen. Jag tror inte på någon form av gud. Jag tror inte på mänskligheten, godheten, rätt och fel, vetenskapen, ingenting. Folk frågar sig vad jag ser för mening med livet. "Ingen", brukar jag svara. För det finns ingen logisk mening med allt det här. Ni kan hålla på med ert hokus pokus hur mycket ni vill, men det makes no sense to me. Jag ser inte logiken. Fattar inte hur folk kan tro på saker. Det går inte att bevisa att det finns någon gud. Mänskligheten är, logiskt sätt, dömd att misslyckas. Det finns ingen godhet, ingen gör någonting för att vara snäll. I de flesta fall gör vi bara saker för att gynna oss själva. Hade människan varit en god och osjälvisk varelse, hade vi inte låtit människor svälta, vi hade inte dödat folk för att de är svarta, troende, homosexuella, har fel politiska åsikter, vi skulle inte förstört miljön på det sättet vi gör, och i och med det skada både djur och naturliv. De människor som gör goda saker, vill mest bara göra det för att få höra hur förbannat jävla snälla, bra, och fantastiska de är. Det finns väl undantag, men ändå. Jag avskyr människor. Det går inte att säga att någonting är rätt eller fel. En del tycker att abort är fel, medan jag tycker att det är något av det bästa som finns. Vissa tycker att man visst får mörda kvinnor för att de själva vill bestämma över sina liv, eller som har valt "fel" kille, jag tycker dem är svin. Vetenskapen är nog egentligen det jag tror mest på, fast den har ju mest fel jämt så det är väl inget att hurra för det heller.