Målarfärg, dålig pop och Amerikadrömmar

Jag målar hus i världens finaste svagt, svagt mintgröna färg, och dricker Pepsi för första gången någonsin(?). Målarfärg på benen och solbränna på köpet. Betalt får jag tydligen också, och mat. Kan jag få betalt för att måla världens finaste hus, klappa skygga katter vid namn Elton och Eija och umgås med min kusins flickvän som pratar rolig norska och har världens finaste kök skulle jag göra det varje dag. Även utan betalt. 
Annars drömmer jag mest om Amerika och stora städer och musik. Träffar vänner gör jag också, även om jag trivs bäst själv. Vill att tiden ska stå still. Vill aldrig någonsin nå höstmånaderna, aldrig mer genomleva, överleva ännu en vinter halkandes på isiga gator, och frysandes i tunna kläder på okända busstationer, aldrig stiga ut i livet. Jag vill inte att tiden rusar på, och glömmer mig uppe på sin unkna, dammiga, gamla vind. Att allting händer utan mig. Vet inte hur jag kommer med. Hur jag kommer ned från vinden. Den är låst. Jag klarar det aldrig själv. Fast jag har bara mig. 
Än så länge räcker dålig pop och oidentifierbar dans och skog och gitarrspel. Än så länge är det nog. Än så länge är det allt. Mjuka katter och balkonger. Än så länge andas jag för barnprogram på morgonen och smultron på altanen. Men när jag huttrar ner för gatorna, halkar, fryser och gömmer mig i jackor, då vet jag inte vad ska andas för. Men än så länge. Än så länge. 
USA.
 

Kommentarer
Postat av: A

Du skriver lika fint som alltid, rara du<3
Tycker mycket om din nya design.

Svar: Tack finaste! <3
Felicia †

2012-07-10 @ 19:12:03
URL: http://stjarndamm.webblogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0