Om saknade människor, carpe diem och nedräkningar

Åker bort och sover på hotell. Ser på biltävlingar och träffar saknade människor. Fotograferar slott och promenerar på kullersten i söta gränder, ser på hus och åker bil och får huvudvärk.
Springer allt från sprintsträckor till halvmil och promenerar tills jag inte känner någonting alls. Solar på balkongen och lyssnar på Joshua Radin under hela eftermiddagar. Njuter, tror jag, och kanske är det lite carpe diem även över min tillvaro just precis nu. 
Räknar ner dagar, timmar, sekunder. Snart är det slut på det här. Jag är nog både glad och ledsen över det. Vill bara börja det här sista året, så det blir gjort, men samtidigt vill jag bara stanna tiden, aldrig bli äldre, aldrig mer höst/vinter, aldrig mer skola. Bara stanna här. Jag vill inte ha augusti igen. 
Men idag, om exakt 3 timmar och 25 minuter åker jag till Helsingborg och helsingborgsfestivalen och en saknad vän. 
"Shoe laces untied
You can dry your eye
Perfect shadows lie behind us and this is the day I make you mine

Nothing to say but there's still time
You are the one I've been waiting for today"



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0