Alltid hoppas på något mer

Sol, regn, åska, sol, regn, åska. Dagarna passerar likadana, likgiltiga, indifferenta. Jag vaknar åtta på morgonen, och somnar innan det mörknat. Samma låtar spelas om och om igen. Jag stampar takt till allt, mest till livet. Det är en uttröttande, långsam aktivitet. 
Sover i stugan ute vid havet med syster. Spenderar natten i nyköpta sängar mellan furuklädda väggar och får mest ångest av allt därute. Försöker väcka mig själv från drömmen. Vill tillbaks till den där fula verkligheten som gömmer sig bakom illusionen och allt det som borde vara sant, mest för att känna mig "på riktigt". För att känna någonting som är på riktigt. 
Fast mest vill jag nog bara shoppa, träna, sola, och inte bry mig. Hoppas på något bättre. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0