Carpe Diem, och sån skit
Har väl mest ångest över att träffa människor, att lämna huset, att stanna i huset, livet. Jag är rastlös och fördriver mest all meningslös tid med att klappa katter och äta blåbär. Längtar efter skrivande och inspiration, men är helt tom på det, på allt.
Så går dagarna, och jag räknar ner och oroar mig för när allt tar slut. Twitter spyr carpe diem, och jag försöker verkligen carpe diema. Fånga nuet, dagen, tiden och allt det där. Jag och mina blåbär. Men allt rusar på helt okontrollerat, och jag fortsätter klappa katter, slösa med tid, och må skit, för det är det enda jag kan.
Kommentarer
Trackback
