Plasthjärtan

Jag spelar på ostämd gitarr, plockar disk och tvätt, städar bland systers kläder och dammsuger. Äter lunch på altanen. Sitter i sängen men musik i öronen och en sovande katt jämte. Ser på filmer som fylls till bredden, sen lite till, och ännu mer, ända tills de rinner över, av förskönade verkligheter.  Det händer inte mer. Alla har annat, bättre för sig. Jag blir över. Men hur meningslöst, tomt och värdelöst det här än är så är det 100000000 gånger bättre än dammiga klassrum och idioti. 
Samma låtar står på repeat. Går om och om och om igen, runt runt, lite som livet. Samma, samma, samma. Rutiner. Mer samma. "Give me love" haha fast nej. Fast jo, om du spelar sådär varje morgon, och varje kväll och kramar mig till jag glömmer att jag finns. 
"Du kan ta bussen till stan?" "Själv??" "Jaaa.." "Mhm, eller så kan jag dö".