Och some die young och allt det där

Ed på högsta volym, träning och osminkat. Det är väl typ så mina första lovdagar ser ut. Det blir inte mycket mer än så, inte mycket bättre heller. Allting är oroligt och olustigt och jag trotsar vind och regn för att gå i skogen. Jag tror lugnet själv bor där. Efter en timme kan jag både andas, och göra det lugnt.
Ältar universums storhet under molngrå himmel. Ingen lyssnar, kanske gruset, eller träden. Bättre än inget.
Vill inget annat än att sova på golvet på övervåningen, dricka apelsinjuice och vara forever young för it's so hard to get old without a cause.
ELLER ÄR DET BARA JAG?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0