Jag tror inte Du förstår allt som Du säger om det vackra i misär. Du har fått sol i Dina ögon och har aldrig varit där

Är så mycket nu. Vill inte. Allting bara rusar iväg och jag hinner inte med. Kan inte sakta ner. Sjunger "Heeelp is on the waaay" och önskar att det kunde vara sant. Men hjälpen är inte på väg. Den är inte det. Våren är det däremot, och det kanske är lite samma sak. Jag vet inte.
Gick/sprang i skogen idag. Kände mig slö och tjock så behövde det. Nu tar stressen över igen och knaprar irriterande på hjärtmuskeln. Väntar på att den ska slita, slita av någonting vitalt, att hjärtat ska ge upp. Men tror inte det händer än på ett tag. Lite mer klarar jag av, bara jag får sjunga att hjälpen är på väg, att det här inte är att ge upp utan att det är att släppa taget, att jag faller, att min frihet är bakom galler, att jag tänker tills det knappt finns någonting kvar, att puttar du mig så puttar jag tillbaka, att snart är allting i tystnad bortglömt. Då ska jag nog stå ut ett tag till. En dag i taget.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0