We'll sneak out while they sleep and sail off in the night. We'll come clean and start over the rest of our lives. When we're gone we'll stay gone. Out of sight, out of mind. It's not too late, we have the rest of our lives.

Drömmer om långa hår och lov. Två veckor kvar tills jag får andas fritt igen.
Det händer inte mycket nu. Det bara rullar på som alltid, och jag har svårt att hitta någonting att dela med er här. Mer än just det, att det bara rullar på helt händelselöst och meningslöst och värdelöst. Idag har inte ens solen velat bryta mörkret. Men i morgon är det fredag. Jag kan sova till lunch och börjar stabila 15.15. Sen är det helg, och precis som alltid ska jag sitta hemma medan andra har roligt. Varför det blir så vet jag inte riktigt. Antagligen för att jag är rädd och i något liknande paralyserat tillstånd varje gång jag är i folksamlingar där jag inte känner och vet. Så jag spelar på den säkra sidan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0