If happy ever afters did exist, I would still be holding you like this. All those fairy tales are full of shit. One more fucking love song, I'll be sick.

Någon stjäl min tid. Den försvinner lika snabbt som jag får den. Jag vaknar, och går och lägger mig igen. Jag drar ner rullgardiner och tänder smålampor och gömmer mig i sängen, invirad i täcket, i hörnet. Ser på sorgliga bitar ur Física o Química och försöker att inte gråta trots att jag både vill och borde. Ångesten ligger tung för att allt är meningslöst och det är mitt fel.
Det blir söndag och jag tvingar mig upp vid nio trots att sömnfyllda timmar lyst med sin frånvaro i flera dagar och jag mest vill dra täcket över huvudet och glömma att jag finns. Men jag reser mig upp och åker med mamma för att gå i affärer och få ont i ryggen. Och det gör vi, i flera timmar. Går i affärer, och får ont, makalöst ont i ryggen. Köper något gör jag dock inte(bortsett från ett armband och en läpp-penna), trots att jag hade behövt. Vi stannar vid de klarrosa körsbärsträden utanför den mer karaktärslösa grundskolebyggnaden och tar bilder i solen.
Jag har åter placerat mig i sängen och lyssnar på covers. Borde dock äta och åka till stallet snart. Men jag vill inte. Jag vill verkligen inte. Döda mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0