You can't expect me to be fine, I don't expect you to care
Dagarna bara försvinner bort i det förflutna och jag suckar i kollektivtrafik, kramar efterlängtade och välförtjänta mvgn och krymper några decimeter under världen som verkar vila på mina axlar. Min värld gör i alla fall det, som tur är, eller kanske mer tyvärr. Covers fyller öronen och jag spenderar lektionstimmar stirrandes ut genom ett fönster, på en sorglig innegård. Allting snurrar och det är svårt att ägna sin lediga tid åt annat än sömn och promenader.
Idag luktar världen sommar för första gången på ett tag, jag ler mot japanska körsbärsträd och springer till bussen. I stan rånas den fula, exklusiva butiken. Jag ler lite ondskefullt när jag åker förbi den... Vem är jag ens?
En timme och en kvarts spanska klarar till och med jag. Skjuts hem och promenad. Kvällen räddas, eller den här kvällen räddar mig/mitt liv snarare. Jag försöker att inte le skyldigt, trots att jag är alldeles, väldigt jätteskyldig. Det är jag stolt över. Faktiskt.
Kommentarer
Postat av: A
Jag skriver det varje gång, men dina texter är så fruktansvärt välskrivna. Jag avundas din förmåga att skriva. Du är så duktig!<3
Önskar dig all lycka i världen, du är vacker och du är stark. Puss på dig, fina fina du.
Trackback
