Det finns inget mer att säga, än tack för idag.

Går igenom sommarsverige och försöker bara njuta mellan varven av stress och utmattning. Det är roligt att leva ibland. Juli liksom bränner i hela kroppen och jag försöker mest dokumentera min tid i bilder och ord. Fotar mest växter där under en period. Skriver patetisk musik om livet och henne, och dricker öl på balkonger. Drömmer mig bort och planerar det där livet som äntligen börjat. 
 
Ser Håkan spela på Allsångscenen och det är fint. Längtar tills på fredag då jag ska se honom live. Det blir fint. Himla fint och bra och allt. Det är skrämmande hur fort livet vänder från panik och kaos och meningslöshet till något som faktiskt känns som lycka. Nu vet ni det.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0