Jag tror, när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än
Julisol och barfotapromenad. Det blir fint där ett tag. Kanske har jag några lediga dagar, jag minns inte. Är hemma hos pappa och dagarna består egentligen mest av stall, jobb och sömn. Det hinns inte med så mycket annat just nu. Men blommorna blommar i alla fall i rabatterna här, och det gör en väl ändå lite glad.
Jobbet är chill där i början. Jag och syster sitter och ritar, kollar på film i mobilen, och käkar bullar. Nuförtiden hinner man dock knappt med att andas. I vilket fall så får vi en ledig måndag som spenderas med den där familjen man knappt känner igen längre. Vi äter fin lunch ihop och det är så skönt att bara få andas en stund. Andas in havet, livet. Ni vet.
Havslukt. Klippor. Blommor i sprickorna. Och glass med kaffesmak vid stranden i Falkenberg. Det är sol. Det är bra. Jag andas. Jag lever. Nu vet ni.
Kommentarer
Trackback
