Och jag tänkte i paniken, om jag bara korsar vägen är jag fri sen
Det har blivit maj. Staden jag bor i är inte hänsynslöst kall och otrevlig längre. Kvällarna är tillräckligt ljusa för att jag ska klara av att sitta på balkongen och lyssna på Winnerbäck utan att gråta. Balklänningen glittrar så fint där den hänger lite slarvigt över en korgstol, och jag betar av examination efter examination, men är fortfarande inte riktigt säker på om jag kommer hinna med allt.
Min syster kommer och hämtar mig med bilen en eftermiddag, och för första gången sedan, jag minns inte ens när, så kan jag skippa jackan. Maj bjuder på grillkvällar, sol på balkongen och Håkan på högsta volym (jag hoppas verkligen mina grannar gillar honom. Om inte, synd om dem). Jag är äntligen ägare av ett par blommiga byxor, och ingenting känns väl så bra som just det.
Faktum är att trots att tillvaron är så rörig och stressad som den någonsin bara kan bli, så känns det bättre än på länge. För visst blir livet automatiskt lite bättre av soliga eftermiddagar, trevliga tjejer, drinkar, krunegårdsromantik och tulpaner i rabatten? Man vet att det är vår först när alla stockholmare sprider bilder på körsbärsträden över sociala medier, men faktum är att körsbärsträden har blommat borta i parken, även hos oss, och det är fint. Trivs, trivs verkligen, något annat vore bara oförskämt. Dricker nypressad apelsinjuice om morgnarna, målar naglarna i ljusa färger, och jag har inte glömt dig, men jag tänker inte på dig längre. Och det är bra. I morgon ska jag på konstutställning, och sen ska jag på kaffe-dejt med en fin tjej. På onsdag åker vi till Stockholm en sväng, hela klassen. Livet blir bra, tillslut.
Och jag tänkte i paniken, om jag bara korsar vägen är jag fri sen.
Kommentarer
Postat av: Shopaholic
Snygg klänning
Trackback
