Som en pistol, det finns alltid nåt äkta att hålla fast vid

Jag tror att man ibland lurar sig till att känna saker som man kanske inte egentligen gör. När du sa att du var kär i mig så var ju min spontana tanke, att det var jobbigt, för jag är ju inte kär i dig. Men sen tänkte jag nog att jag kanske var det ändå. Jag ville ju så gärna vara det, för vem vill inte vara kär i någon som är kär i en tillbaka. Tänkte att känslor kanske kommer, att kärlek kanske kan växa fram. Men det funkar inte så. Jag tror nog att vi båda visste det från början. Och jag önskar bara att jag aldrig hade försökt från början. Egentligen önskar jag att du aldrig hade sagt nåt. Jag önskar att vi kunde hoppa tillbaka två månader i tiden och bara börja om där vi var från början. För du är ju en så himla fin vän för mig. Jag önskar att vi kunde vara bara vänner. Men jag förstår om du inte vill det. Jag kan förstå det. Men jag önskar bara att du inte kände någonting alls. Jag önskar att vi kunde gå tillbaka till intressanta konversationer och allt det där vi hade från början. Att vi bara kunde glömma allt det som hänt. Men det funkar ju inte så. Men jag önskar du alla fall att vi, om ett tag, kan ses igen och bara ha trevligt som vänner. I vilket fall, så kommer du bli en grym statsminister.

Kommentarer
Postat av: Lizz

Du skrev ett jättefint inlägg för några dagar sedan. jag minns inte riktigt, något om håkan, krunegård, barndomsminnen och att hålla handen. Jag tänkte läsa det igen, men nu tycks det vara försvunnet.
Du tar väl inte bort såna fina ord?

Svar: Ja, jo, jag tog bort det. Vissa saker måste man helt enkelt bara slänga, rader, för visst var det fint, vackra ord. Men ibland måste man bara radera vissa saker, och gå vidare. Jag får väl ta och skriva nya, fina ord, som kanske innehåller lite mer sanning.
Billie †

2013-05-11 @ 23:53:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0