Höstlovsdrömmar
Måndag och tisdag spenderas i Helsingborg med 18års-firande och film, tåg och Oreoglass. En vecka försvinner så fort. Tid är någonting som man varken kan fånga eller spara på. Den flyter iväg som luft, dansar runt i tillvaron utan att det liksom finns någon chans att ta vara på den. Så jag sitter mest och skriver på min bok. Fast jag vet att jag borde göra annat med. Jag har ett tal som ska skrivas, en debattartikel osv osv. Men jag skriver hellre på min bok, och gör yoga. Yoga är magi, fast fan vad stel jag är. Det är helt otroligt.
Mamma äter sömntabletter och ipren och jag undrar vart vi egentligen är på väg i det här. Hon sitter vid datorn och letar lägenhet och smsar (hon har väl fan aldrig smsat förut??) och fikar hemma hos vänner. Det är verkligen förändring på gång här. Men det blir nog bra, tillslut. Bara vi kan komma ur den här jävla gråzonen och liksom börja om. Det är så rastlöst att gå runt här och vänta på den där förändringen som vi alla fyra vet måste ske. När mamma hittar en lägenhet så flyttar hon (förmodligen jag också eftersom jag kvävs i det här förbannade huset och mest bara vill ut), och då träder vi på något sätt ur den här gråzonen som vi går runt i nu när vi vet hur vi alla mår och vad som måste/kommer hända. Gråzoner är så förbannat jävla jobbiga.
Jag planerar promenader som stoppas av det ihärdiga jävla pissregnet. Så jag bara skriver och skriver och skriver. I övrigt händer det väl inte så mycket. Är stressad, rastlös, nervös och trött på livet. Skulle väl behöva prata med någon. Men jag är stark. Jävligt stark. För tillfället behöver jag bara Joshua Radin, yoga, vatten och twitter. Då klarar jag mig.
Kommentarer
Trackback
