Ingen har mig mer än du har mig
(Lite picknick i början av sommaren)
Våren blir till sommar. Tiden går så fort. Bara rusar fram och jag fattar ingenting längre känns det som. Balanserar lite mellan trygghet och panik. Dagarna är helt plötsligt inte så där jävla mörka längre. Helt plötsligt är det ljust och vackert och alla är lyckliga och glada och livet är på riktigt. Kanske blir det automatiskt så när dagarna sträcker sig in över nätterna, och det där mörka aldrig riktigt kommer. När grillröken ligger tät över bostadsområdena och Hellström och Anttila strömmar ur högtalare från varje balkong. Jag är så fylld av kärlek och värme och lycka och en miljon andra känslor, förvirring och rädsla som sköljer över mig i stora tsunamivågor som helt får mig att tappa fotfästet. Det blir aldrig riktigt som man tänkt sig, men det kan bli bra ändå. Ingenting har blivit som jag tänkt mig. Men det verkar inte spela så stor roll. Visst sköljer vågor av hopplöshet och förvirring över mig och hela min tillvaro lite då och då, men för det mesta så domineras mitt liv av antingen någon blandad medelbra känsla, eller extrem lycka, och det är bättre än jag någonsin haft det förut. Visst är det inte alltid lätt. Att vara arbetslös, leva på 20 kvadratmeter och inga pengar.
(Bilder från vårt sommarbesök i Halmstad)
Fan vad livet alltid ska stå på paus hela tiden. Alltid ska man vänta. Vänta vänta vänta. Det är en ständig väntan på bättre tider, på bättre boende, på utbildning, på jobb, på pengar, på familj, på lycka. En ständig väntan på framtiden, och när den väl kommer så bringar den inget annat än det vi redan har. Tiden bara går, och ingenting verkar förändras. Jag hamnar som i något sorts vakuum. Och hade jag inte haft henne så hade jag nog gått under. När hon ser på mig så bubblar det i hela kroppen, flashbacks från när vi började träffas spelas upp på min näthinna, filmer om vår framtid tillsammans spelas i mitt huvud och jag känner mig varm och lycklig och det finns inga ord i hela världen som kan beskriva det här. Det är som om hon har planterat ett litet frö av kärlek inuti mig som bara växer sig större och större för varje dag, och tar över större och större delar av min kropp. Det finns ingenting i hela världen som kan göra mig så lycklig som hon kan.
