Plasthjärtan -

Lovdagar

Måndagförmiddag regnar det. Jag och syster går genom stan för att hinna med bussen. Krångkar med appar och bussbiljetter. Efter en del krånglande rör vi oss äntligen hem mot pappa, och veckan börjar med en kär vän på besök ända från Helsingborg, Bones, god mat och choklad.

Jag stannar ytterligare en natt hos pappa, men börjar längta hem till mamma och ljudet av stan, ni vet, och hon hämtar mig efter jobbet.

Torsdagkväll hänger jag och syster hos Malin och lagar banan- och kokosplättar och smoothie. Chillar i hennes säng, krånglar med datorer och 23.10 kliver jag på bussen hem. Det är mörkt. Det ä kallt.

Fredagnatt dricker vi vin, dooleys och drinkar och dansar fram till stängning.

Ett bra lov, med andra ord.

2013-02-25 @ 20:41:39 Permalink Vardag Kommentarer (0) Trackbacks ()

Om ingenting

Lite småändringar härinne nu. Inget major, men ändå! Resten får vänta tills jag kommer hem till pappa, eller om jag kanske orkar fixa lite med det trots att jag egentligen inte har något internet här hemma hos mamma (delar mobilens internet till datorn med jävlar vad långsamt det blir). Annars händer det väl inte mycket. Eller jo, det gör det visst det. Har haft ett underbart lov. Mycket mys, mycket fest, mycket dricka, mycket dans, mycket skratt osv. Nu är det slut och jag mår illa av bara tanken på att behöva vakna av klockan halv sju i morgon. Dör dör dör dör dör dör dör dör dör dör dör dör dör dör.
Igår såg jag melodifestivalen för första gången i år. Var så trött efter fredagens väldigt sena, och roliga natt, och såg väl inte så jättemycket. Tyckte det var vidrigt dåligt i alla fall. Men melodifestivalen är väl inte känt för att vara så superbt direkt.
Söndagen har mest inneburit ångest, bokskrivande, och musik. Pappa och syster har varit här och ätit lunch. Och så har jag köpt lite nya träningskläder, och handlat linfrön, äpplen, gojibär, keso och spenat. Nu gör Passenger och Mumford and sons mig sällskap en stund. Bones börjar om fyra minuter och jag ska väl springa och hämta lite gojibär.

2013-02-24 @ 19:57:17 Permalink Vardag Kommentarer (0) Trackbacks ()

Bob Dylan

Dylan by hjartslag featuring a scoop neck shirt

2013-02-20 @ 14:30:14 Permalink Inspiration † Kommentarer (0) Trackbacks ()

Kyss mig

2013-02-20 @ 13:35:12 Permalink Vardag Kommentarer (0) Trackbacks ()

Februaridagar

Hej och förlåt för att jag aldrig är här längre. Jag saknar er, ska ni veta. Men livet utan internet är begränsade. Mobil-bloggning har ännu inte riktigt blivit min grej, och jag har svårt att se att det någonsin kommer bli det, så jag sparar på min inlägg tills de få gånger jag är hos pappa. Nu är en av de få gångerna.

Jag kan väl säga så mycket som att det hänt en hel del den senaste tiden. Men i kort sammanfattning så har jag pluggat ihjäl mig, går på konsert, skakat av nervositet och meningslöshet och rastlöshet och faktiskt saknat vemodet i att åka buss om morgnarna, och om eftermiddagarna. Det där med att spendera mer tid i kollektivtrafik än någon annan stans, ni vet. Snön försvinner, snön kommer tillbaka, och just nu håller den på att regna bort igen. Snälla snön, gör inte ännu ett återbesök, inte den här vinter, helst inte nästa heller.

Så blir det helg, och inte bara helg utan även lov och vi har förfest i mammas lägenhet i stan och äter vodkadränkta godisbjörnar och shotar vaniljvodka med djungelvrål och dricker vin. Sen drar vi till B&B, men där är lite tomt så efter att ha fått tips om vart det finns billiga shotar så går vi några hundra meter, över gatan, bort till Ida's och shotar tequila och fireball. Inte illa. Sen dansar vi till tre, då vi trötta, och faktiskt förvånansvärt nyktra går hemåt mot lägenheten.

Livet rullar liksom på sådär mest hela tiden. Och nu är det lov och jag är för ovanlighetens skull hemma hos pappa och jag och min syster och våra vänner lagar mat och ser på Bones och det är lov och livet känns faktiskt rätt bra. Trots att regnet utanför fönstret verkat glömma bort att sluta så känns det faktiskt rätt bra, tro det eller ej.

2013-02-19 @ 05:15:19 Permalink Vardag Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vi är inte unga längre, men det gör oss ingenting

Det var nyss. Det var längesen.
Vårt maraton i mörker, när vi jagar sanningen.
Nu eller aldrig. Vi är inte unga längre. Men det gör oss ingenting.
Vi kan göra allt igen.

Det här får vi aldrig. Det får vi, aldrig. Det här, det får vi aldrig tillbaka.

Det här är dansen före döden.

2013-02-11 @ 19:52:00 Permalink Musik<3 Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vill ha

2013-02-03 @ 17:47:41 Permalink Kläder Kommentarer (1) Trackbacks ()

†

Måste, borde väl ändra på den här fuckade designen med men nej. Varken orkar, hinner eller kan göra det i mobilen. En annan gång, helt enkelt.

2013-02-03 @ 13:26:41 Permalink Vardag Kommentarer (3) Trackbacks ()

Är vi trygga bakom väggarna här?

Veckorna går. Tiden kommer, och passerar igen. Jag spenderar mina eftermiddagar i soffan med skolböcker. Glosor och filosofiska frågor om livet och verkligheten. När lördagen väl kommer drar jag på förfest med tjejerma i klassen, som jag knappt känner. Vi dricker oss fulla på rödvin som färgar våra nariga vinterläppar ännu lite rödare, julöl som blivit över och cider med kaktussmak som ingen vill ha för att den mest smakar socker och slisk. Fjortisfylla. Vid elva går vi, eller kanske snarare vinglar, in till stan. Jag träffar alla jag vill träffa, och alla jag inte vill träffa. Systers kille bjuder på shots och cider och jag är väl mest full och vet inte riktigt vad jag gör eller vad jag säger. Dansar med alla och ingen och när klockan slår tre får vi följe av systers kille och en killkompis hem till mamma. Jag behöver någon att hålla i. Kan liksom inte stå själv. Om det är alkohol eller helt enkelt bara brist på självförtroende som får mig att vackla och vingla och falla mot trottoarerna är svårt att säga. Vad gör det ens för skillnad? Syster bestämmer sig för att sova hos killen hon tycker om lite extra och själv faller jag ner i sängen vid fyra och skickar sms till en tjej som befinner sig alltför långt bort.

Det var väl cirka bästa kvällen på länge. Och jag kan andas trots det faktum att februari är här. Jag kan faktiskt andas och ingenting är väl så skönt som just det.

Huvudvärken idag kunde varit hundra gånger värre med tanke på allt vin och shots och så. Det faktiskt inte så farligt. Jag lever. Och jag kan andas.

2013-02-03 @ 12:55:00 Permalink Vardag Kommentarer (0) Trackbacks ()