Plasthjärtan

 Balen hör väl till en av de där dagarna som man aldrig någonsin kommer att glömma. En dag då man grät över håret som gjorde allt annat än att samarbeta, sminket som inte ville bli perfekt, bilkön som varade i nästan tre timmar och fötterna som gjorde ont efter alltför många timmar, i alltför höga skor, men som ändå var den bästa dagen på väldigt många år. Man kommer minnas det för alltid. Att gå på röda mattan, dricka alldeles för många välkomnsdrinkar, för många glas vin, öl och vodkashots. Sitta och prata med folk man knappt känner under middagen, äta fin mat, diskutera feminism och sen gå över till Leffe's och dansa, som om man helt hade glömt bort att man hade 13 centimeter klack på skorna, och sen somna helt slutkörd i sin säng, i rummet hos pappa, och vakna upp dagen efter med blåsor, och äta skräpmat. 

Det var en fin dag, det var det, verkligen.