We run the world (365 dagar om året)
Åttonde mars är dagen vi har starka kvinnoröster i hörlurarna på bussen, tar upp kampen med alla de klasskamrater som tycker att feminism är struntprat, säger ifrån vid alla sexistiska skämt, predikar om könsroller, samhällskonstruktioner, och våra rättigheter. I dag sträcker vi på oss, tar en extra portion mat i matsalen, sätter oss bredbent på bänken i korridor 200 bara för att vi kan (och stirrar du på oss får du stryk ditt äckel).
Idag är dagen vi ger alla klassens tjejer en kram när vi träffas på morgonen, även de vi kanske egentligen inte gillar. För åttonde mars talar vi inte illa om en enda kvinna. Inte de som följer normerna, de som passar in i mallen, de som vi i vanliga fall stör oss på, de som tycker att feminism är tramsigt, och att det inte gör någonting att vi inte får lika lön, inte möts av samma respekt, blir våldtagna, trakasserade och förminskade, för de är också våra medsystrar.
Idag skiter vi i allt det som vanligtvis förväntas av oss. Vi struntar i att dra in magen, håret får vara både trassligt och smutsigt och sminka oss gör vi precis hur vi vill. Vi sträcker på oss på väg till skolan för vi är bra som vi är. Idag tar vi debatten istället för att vant, och smidigt släta över situationen. Den som skriker "hora" i korridoren idag får en örfil. Den som tafsar på dansgolvet ikväll får en armbåge i magen.
Men den åttonde mars är egentligen bara en dag då vi ska påminnas om den kamp vi utkämpar varje timme av varje dygn, 365 dagar om året. Kampen måste fortsätta även i morgon. Kvinnodag eller ej, vi kämpar för alltid, eller tills vi nått vårt mål. Tro inte att kvinnodagen bara handlar om att få männens privilegier för 24 timmar. Nej, det är en dag då vi uppmärksammar samhällsproblemet. Det är en dag då vi påminns. Vi får aldrig ge upp. Aldrig någonsin får vi säga att "okej patriarkatet, du är för stark, du vinner". Det är därför den här dagen finns.
Kommentarer
Trackback
