I snön syns spåren av oss själva
Dagen blåste bort och spenderades mestadels i en bil tittande på biltävlignar med två retande kusiner i bilen jämte. Natten blev sen och virrig, och skratten många. Vaknade flera gånger under morgonen, men frös så, och gick upp vid tolv. Ångesten över att sova bort förmiddagen infann sig aldrig. Jag har lov hela veckan och en förlorad förmiddag är inte så farligt med tanke på att jag kan fånga en veckas morgnar och förmiddagar och se dagen vakna och allt det där.
Nedräkningen till sommarlovet har redan börjat. Sju idrottslektioner kvar. För man räknar i idrottslektioner förstår ni. Sju stycken, förhoppningsvis slipper jag någon mer pga av sjukdom eller annat. Hoppas kan man alltid. Så om sju idrottslektioner kan jag andas och lugna ner mig och så för alltid. Hoppas jag.
Har blåmärken på benen och rivsår på händerna. Idag blir det tomt och ingenting, ensamt och meningslöst. Men det gör ingenting. Intalar mig själv att det inte gör någonting.
Det blir bra ändå det här. Krunegård och Kent på högsta volym så blir det bra det här, ändå, trots att jag skakar av meningslöshet.
Kommentarer
Trackback
