Plasthjärtan

Jag är på yrkesmässa och känner nog mer än någonsin hur livet skrämmer mig. Huvudvärken exploderar och jag orkar egentligen inte både engelska och tyska, men tar mig igenom det ändå.

Den här förbannade isvinden vill inte ge sig av och jag blåser runt i väntan på bussar som aldrig kommer. Men även denna dag dör, precis som alla andra och kvällen blir mest ströläsande i geografiboken och lyssnande på One Direction och flertalet duschar för att förgäves försöka värma min evigt kalla kropp.

Nu målas naglarna, och jag får ångest när jag läser listorna över allt skolarbete som ska göras, men aldrig görs.

Ska trycka repeat här där jag ligger i sängen under alla täcken och lyssna om någon cheesy 1D-låt och glömma att jag finns. Och komma ihåg att: I'm too young to believe it's not gonna be okay.