Plasthjärtan

Går klädd i gammelsrosa klänningar och stickade tröjor. Känner mig så ofab man kan, men kan få håret i en minitoffs så är glad ändå. Kosten är åt helvete och jag bryr mig för mycket för att orka göra någonting åt det. Låter mobilen ligga död på skrivbordet för att jag inte orkar prata med folk. De säger ingenting värt att lyssna på ändå. Ser på Stylisterna och Top Model och känner sån hatkärlek gentemot de programmen. Är ensam hemma och tänder doftljus och hela världen luktar hallon och solen vägrar gå ner, vinden vägrar ge upp och jag ger upp för lätt. Känner mig så inspirerad att det liksom rinner över och slutar i ingenting. Lyssnar på First Aid Kit och älskar dem så jävla innerligt. Försvinner bort någon annanstans och glömmer verkligheten. Ibland är verkligheten inte vidare verklig. Ibland är drömmen bättre. Ibland är de svåra att skilja på.