Say "fuck it", and smile

Tidiga morgnar blir snabbt till lunchtid och jag går omvägar till bussen och andas varm, lätt fuktig asfalt och vår och förändring och lycka. Tro mig, lycka har en doft. Byn ser inte ut som den brukar utan verkar belysas av något slags magiskt ljus och även de fulaste av 60-talshusen nere vid stora vägen får någon slags charm. Fråga mig inte varför, men livet är bra nu. Just precis exakt nu. Tar bussen som åker omvägar. Älskar bussen som åker omvägar. Vill ju aldrig komma fram. Vill bara sitta där och åka varv efter varv, flera timmar. Halv sex sitter jag på stenmuren, utanför den där gamla och nerslitna skolan som jag är på lite då och då när jag pluggar kinesiska, och lyssnar på Fun - We are young och läser kinesiska tecken och ler. Är kär i den låten. Är kär i den varma vinden som förstör min lugg, i solen som värmer ryggen, i skoskaven jag fått av mina fina skor, i tecknen som ibland är helt obegripliga. Är nog lite kär i livet.
Pratade lycka på spanskan. Fick frågan om det är lätt eller svårt att vara lycklig. Ärligt talat så vet jag inte. Ibland tänker jag att lycka inte ens finns. Fast just nu finns den ju alldeles väldigt mycket. Och inte ens av någon anledning. Den bara finns. Jag satt där i det dammiga, ganska fula och intetsägande klassrummet och tänkte att "Men det är väl bara att vara lycklig? Så svårt är det ju inte". Fast det är svårt. När folk är äckel och allting mest är stress och meningslöst.
Jag skriver uppsats efter uppsats och byter språk varannan minut, läser läxorna tre minuter innan lektionen och skriver svaren i handen. Jag är stressad. Allting byggs på en hög som aldrig tar slut. Men jag skiter i det, glömmer det, fortsätter skjuta på allt jag inte vill/orkar med och tänker att "livet är fett chilligt" istället.
22.46 och jag lyssnar fortfarande på fun's we are young. Jag är fortfarande lycklig av ingen anledning, och hade tänkt fortsätta vara det ett tag till.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0