Astronaut Δ

Vandrar ängsligt utan mål i stan och blir pank. Men solen lyser och ingenting annat spelar någon roll just nu. Överallt är det människor. Och visst är det märkligt det där. Att alla människor har liv med problem och skit, precis som jag. Ödet, varför de går där just nu, hur vi påverkar varandra. Världen är så obegripligt obehaglig ibland.
Senare delen av eftermiddagen spenderas i soffan med sällskap av syster och maräng/glasstårta och dåliga tv-program.
Åker till stallet och njuter av kvällssolen och naturen och allt det där som man ska göra som livsnjutare.
Duscha nuförtiden ingår även det i livsnjutandet. Fryser ständigt trots solen och våren och ljuset och allt. "Du har gåshud för du fryser" precis som Kent sjunger.
Blir trött vid 21.00 och ligger nu i sängen med Salem Al Fakir som sällskap. Eller ja, hans musik alltså. Hade dock inte sagt nej till själva honom heller. Men men.
Längtar redan till i morgon. Vill vakna sådär härligt tidigt av mig själv och bara andas. Det är lite det loven går ut på verkar det som. Att andas, att leva. Det blir inte mycket med det annars. Livet verkar stå på paus när skolan står på play, och tvärtom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0