Plasthjärtan

Okej. Idag blev det skola. Det var inte kul. Det var inte välförtjänt. Det var inte nödvändigt. Men det var. Ja. Två skoldagar kvar till en veckas befrielse. Sen är februari i princip över, och kanske kan jag andas då. Kanske. Men än så länge får Lasse sätta ord på tillvaron, förklara och förstå. Själv är jag mest arg, och ångest. Men jag fortsätter inbilla mig att bara det blir lov så, så ska det nog gå ändå. Måste sluta upp med dessa klagosånger.