Plasthjärtan

Ute river det i benen av kyla. Kinderna svider och det går att känna hur de blir froströda. Kylan går att ta på. Det är februari. Februari, februari, februari. Jag har suttit hemma några timmar nu, och i min ensamhet bjudit in Lasse som förklarar alla februarikänslor i Timglas. Tappar orden ibland. Då är det allt bra tur att han finns. Funderar på att byta till Nirvana, och locka fram förra februari i mitt minne. Känna det lite. Känna förvirringen, allt som gjorde ont, allt hat, all skit, känna på livet ni vet. Vet inte riktigt om jag vågar bara. Behöver lite growl med. Kanske fina Dead by April, eller kanske Aim for the Sunrise. Finns så mycket jag behöver. Musiken är typ allt jag har. Låter så jävla miserable. Fan, jag är miserable. Vill ha nått farligt.