19/3-2012
Jonas Gardell, en av jordens finaste människor, pratar om att vara offer, att bära skulden, men att fortfarande vara helt utan skam. Han pratar om att resa sig upp, och gå därifrån, börja om och få bli sedd som den man är. För det är omöjligt att få idioter att öppna ögonen och inse. Det är bättre att bara gå därifrån. Att det viktigaste är att resa sig upp och gå från en plats där man inte mår bra. Att det finns än bättre väg än att hamna i onda cirklar. Vi är offer, och vi är martyrer, men offren måste offras, och martyrerna måste dö. Det måste finnas ett bättre sätt. Frihet är inte någonting man får till skänks, frihet är någonting man erövrar. Skyldiga är vi, tveklöst, men vad vi är skyldiga till bestämmer bara vi själva.
Det tog ett tag för hans ord att sjunka in. Jag satt i soffan för en stund sedan och tänkte att "Allt det här kommer ju fortsätta vara helt jävla meningslöst tills jag ger det en mening. Jag kommer inte bara få frihet, utan att jag måste ta den, fånga ögonblicket på något sätt. Det är jag själv som bestämmer hur allting ska vara". Jag har ju fattat allt det innan, men ibland går man vilse här på vägen och behöver lite hjälp, som en karta ungefär. Och jag hittade en sån idag. Förhoppningsvis är det nog för att åtminstone börja byta kurs, vända om och sluta hitta genvägar som ändå bara blir senvägar, Möta sanningen och se verkligheten i vitögat. För gör jag inte det, så kommer jag aldrig kunna resa mig.
En dag ska jag resa mig och gå. Det är inte riktigt läge nu. Men jag hoppas att när tiden väl kommer, att jag är stark nog att både resa mig, gå, och aldrig se tillbaks på det som inte är värt att se tillbaks på. Jag är skyldig, ja, men till vad, det är det bara jag som kan bestämma, ett beslut som tåls att tänkas över lite grann.
Kommentarer
Trackback
