Plasthjärtan

Idag är det första april. Jag blir väckt av vårsolen, undrar ifall väckarklockan verkligen går rätt (precis som jag alltid gör när vintertid blir sommartid, och tvärtom), äter frukost med mamma i solen vid köksbordet. Termometern visar plusgrader och någonting inom mig säger att "nu blir allting äntligen bra". Jag tror det också. 

Påsklov är det bästa av alla lov. Våren är den bästa av alla årstider, och nog är det väl därför jag jag mår som bäst där jag sitter i vårsolen, på balkongen. 

Livet rullar på. Om två månader tar jag studenten (ni är alla välkomna att komma och gratulera mig för att jag överlevt så fruktansvärt länge i denna ständiga misär, kroniska meningslöshet. Det där som vi brukar kalla skolan, eller helvetet, ja, ni vet). Det är bra. Det känns bra. Trots att framtiden är så fruktansvärt oviss. Trots att jag inte vet vad jag ska göra av mitt liv. Trots att den tanken får mig både trött, och rädd, men ändå någonstans glad, så känns det bra. Det kommer bli bra. Det måste bli bra.

 

hur det än blir så är det i alla fall påsklov, april, vårsolen, plusgrader, och massa andra bra saker just nu. Bilderna ovan är från förra sommaren. Det var en bra sommar. Visst tog den slut alltför fort, så där som somrar alltid gör. Men fin var den, i alla fall. Jag längtar till nästa.