Vart är vi på väg nånstans? Finns vi ens om tio år?

Min syster och jag åker ut till Tylösand. Det mörkt, sent, vackert. Vi pratar om livet. Jag har ångest. Det är en vanlig kväll, helt enkelt. 
Den senaste tiden har det inte hänt så mycket. Fast egentligen har allt hänt. Jag borde plugga mer än jag gör. Men jag saknar både motivation och hjärnkapacitet. Orkar liksom inte med längre. Du kommer hit ibland. Jag dricker för mycket, som vanligt, blir full för ofta. Kan man ens bli det? 
 
 
Huvudet är om möjligt ännu mer förvirrat än vad det vanligtvis är. Ibland tror man sig vara så säker på saker, sen inser man att man kanske inte är det, säker alltså. Våren kommer, och den är ack så kall, men så fin ändå. Men snart så, snart blir den vacker på riktigt, det vet jag. Det är två månader kvar på min gymnasietid. Det är bra. Det känns bra. Jag vill bara komma härifrån. Slippa. Bli fri, eller nåt. Men det är så mycket som händer att jag ibland inte riktigt känner igen mig själv. Och ibland känns det bra. Att vara någon annan, att känna någonting, men ibland får det mig klaustrofobisk, rädd, osäker. Ibland önskar jag att allt inte var såhär. Ibland vet jag inte om det faktiskt är såhär, så som det känns ibland, eller om jag bara lurar mig själv, så där som man gärna gör. Jag vet inte. Jag vet faktiskt inte. Det är hemskt att känna att man inte vet vem man är. Jag vet inte om vi är på samma plats, du och jag, samma stadie, nivå. Ni förstår inte vad jag pratar om, och ärligt talat, det gör inte jag heller. Kanske spelar det ingen roll, det här, ingenting av det. Livet är kaos. Du är fin, men kanske inte för mig. Vad vet jag. 
Släpp taget.

Kommentarer
Postat av: Emelie

i en värld som är upp och ner
lägger jag mig med dig ner och andas lugnt,
inget kommer längre att kännas tungt
för vad är rätt, vad är fel,
när man äntligen träffat den som gör en hel

2013-04-22 @ 21:02:44
Postat av: Emelie

i en värld som är upp och ner
lägger jag mig med dig ner och andas lugnt,
inget kommer längre att kännas tungt
för vad är rätt, vad är fel,
när man äntligen träffat den som gör en hel

2013-04-22 @ 21:04:06
Postat av: Anna

Fin

2013-04-23 @ 13:13:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0