Är vi trygga bakom väggarna här?

Veckorna går. Tiden kommer, och passerar igen. Jag spenderar mina eftermiddagar i soffan med skolböcker. Glosor och filosofiska frågor om livet och verkligheten. När lördagen väl kommer drar jag på förfest med tjejerma i klassen, som jag knappt känner. Vi dricker oss fulla på rödvin som färgar våra nariga vinterläppar ännu lite rödare, julöl som blivit över och cider med kaktussmak som ingen vill ha för att den mest smakar socker och slisk. Fjortisfylla. Vid elva går vi, eller kanske snarare vinglar, in till stan. Jag träffar alla jag vill träffa, och alla jag inte vill träffa. Systers kille bjuder på shots och cider och jag är väl mest full och vet inte riktigt vad jag gör eller vad jag säger. Dansar med alla och ingen och när klockan slår tre får vi följe av systers kille och en killkompis hem till mamma. Jag behöver någon att hålla i. Kan liksom inte stå själv. Om det är alkohol eller helt enkelt bara brist på självförtroende som får mig att vackla och vingla och falla mot trottoarerna är svårt att säga. Vad gör det ens för skillnad? Syster bestämmer sig för att sova hos killen hon tycker om lite extra och själv faller jag ner i sängen vid fyra och skickar sms till en tjej som befinner sig alltför långt bort. 
Det var väl cirka bästa kvällen på länge. Och jag kan andas trots det faktum att februari är här. Jag kan faktiskt andas och ingenting är väl så skönt som just det.
Huvudvärken idag kunde varit hundra gånger värre med tanke på allt vin och shots och så. Det faktiskt inte så farligt. Jag lever. Och jag kan andas.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0