Plasthjärtan

Kommer någonstans i sommarruset på att jag faktiskt är 18 nu, och har varit det ett rätt bra tag. Börjar tänka på det där med konst på kroppen, och spenderar flertalet nätter med att skissa i mitt ritblock, trots att jag egentligen saknar så mycket som en tillstymmelse till talang när det kommer till teckning. Funderar över placering och storlek, typsnitt och form. Världskartan på ryggen, blommor på armen, symboler på fingrarna, och där nånstans inser jag att planerna är så många, drömmarna så stora, kreativiteten så överväldigande, och min 176 centimeter långa kropp så alltför liten.

Ångestar över jobbet som varken tillåter tatueringar eller piercing i näsan. Trycker på paus i hjärnan som nästan svämmar över. Väntar lite till.