Mars, sol, och något oidentifierbart
Februaris sista dagar skakar av meningslöshet. "Timglas" står på repeat för att det är just februari. Det är någonting med denna månad som kräver Winnerbäck och Kent. "Är du lycklig nu? Är du lycklig nu? Är du lycklig nu?" Upprepas som ett mantra i mitt huvud, och nej jag är ju inte det. Det är 18 år och samma sak och om ingenting händer snart så går jag under. Om ingen kommer hit och dricker öl med mig, och håller mig genom natten så orkar jag snart inte andas mer.
Men februari tar slut. Mars kommer, och med det sol, och jag kan andas på riktigt för första gången på så många månader. Jag minns inte ens när det var sist. Mars börjar bra. Det gör det faktiskt. Oidentifierbara känslor, någon blandning, kanske. En fin människa, plusgrader och fågelkvitter på morgonen för första gången sen, jag vet inte när. Chilichoklad håller mig vid liv, och aldrig har jag blivit så glad över en fluga på balkongen. På kvällen får jag åka bil med min syster och vi kör omväg efter omväg mest för att jag är så stolt, för att hon kör så bra och för att jag älskar henne mer än vad som borde vara fysiskt möjligt.
Det känns bra, igen. Det gör det faktiskt. Trots att jag inte dansar full på lördagsnatten. Trots att jag sover mer än mina vanliga fyra timmar. Trots att det inte blir några fyllesms, och trots att jag för en gång skull faktiskt bryr mig. Jag tror det är bra.
Jag struntar i att rulla ner persiennerna och får vakna till solljus och äta linfröknäckebröd med världens finaste syster. Vi sitter på övervåningen och panerar våra liv och i eftermiddag ska vi ut på årets första löparrunda. Livet kanske blir bra, tillslut.
Kommentarer
Postat av: Chitra
Åh, jaa, livet kommer bli bra, fina <33
Svar:
Billie †
Trackback
