Plasthjärtan

Krunegårdsromantik, vårsol, plusgrader och blekgula tulpaner. Vin under alltför sena lördagsnätter och en text som betyder mer än den borde. Med Håkans nya i lurarna klarar jag inte riktigt av att läsa den under svensktimmen, utan kladdar mest i anteckningsblocket, så där som man gör när man lider av kronisk meningslöshet. Starbuckslatte och ältande åkturer i bilen med syster håller mig vid liv.

Det här är min favvoversion av den här låten. Tack och hej.