Nu vet du allt om ingenting, din jävla sopa
Årets, förmodligen, varmaste dag infinner sig tillslut och jag lyssnar på Håkan och Nationalteatern och handlar studentklänningen och sitter och fikar på pappas altan. På kvällen dricker vi öl i det stora garaget och meckar med bilar. Och oj vad jag önskar att jag inte svarat dig igår. Du skrev att jag inte behövde svara och jag tänkte som vanligt försöka hjälpa till, kanske få allt att kännas bättre. Jag önskar att jag inte gjort det. Att jag inte försökt bry mig. Det är ju ändå som att prata med ett småbarn, som att prata med en vägg. Jag hade inte ens tänkt bli arg. För vad tjänar det till egentligen? Anklaga mig för vad du vill, lögnare, ond, kall, fruktansvärd människa. Jag skiter allvarligt talat i vilket. Du har ju uppenbarligen inte förmågan att förstå andra människor, att sätta dig in i andra människors situation. Jag vet vem jag är, min familj vet vem jag är, mina vänner vet vem jag är, alla vet vem jag är. Vad du tycker skiter jag i, lilla vän.
Du sade så mycket bra om att ta ansvar för sina egna känslor, att man inte kan skylla sin sorg på nån annan. Du höll inte det, gjorde mig så besviken där. Men du har ju gjort mig besviken på så himla många andra sätt, inte varit den jag trodde överhuvudtaget, så jag är väl inte särskilt förvånad egentligen.
Det regnar idag. Fågelkvitter och regnsmatter blandas ihop till någonting som låter nästinpå perfekt. Och jag tror att det är så här det känns när man är lycklig. Jag tror det, och jag kan knappt minnas sist den känslan infann sig i mitt liv. Allting är så bra nu. Allting är så himla bra. Jag har ju så många anledningar att skratta, vara glad. Och jag tar varje chans jag får. För varför slösa på bra stunder? Jag har en fantastisk familj, som alltid ställer upp, aldrig bråkar, stöttar och som dessutom är väldigt rolig. Jag har fina vänner, som lyssnar, som förstår. Som känner mig utan och innan och som jag kan berätta vad som helst för. Jag har jordens bästa syster. Enough said liksom. Jag har en lite speciell person, som betyder lite extra mycket. Och jag en hel del andra vackra människor som gärna vill dansa lite för nära när vi är ute, och gärna tar en kaffe dagen efter. Skickar lite för många hjärtan, och lite för många vackra ord på sms. Det är bra nu, så bra. Livet är allt annat än meningslöst. Som Sartre säger: Livet har ingen mening förrän man ger det en. Och visst är det ju så det funkar. Livet är totalt meningslöst, fram tills man själv ger det en mening.
Kommentarer
Trackback
