But art never comes out of happiness

Egentligen vill jag gå ut i kylan och låta den ta med sig alla tankar, på samma sätt som den tar allt annat. All värme, all trygghet, allt lugn. Kan den inte ta alla tankar, alla känslor och alla problem i stället. Kan den inte ta allt det jag inte vill ha just nu, och bara låta det frysa sönder därute bland snödrivor och isgator?
Jag saknar sommriga morgonpromenader. Jag saknar det där speciella, varma sommarljuset, och de ljusa kvällarna. Jag saknar myggbetten och frihetskänslan, de sena nätterna, och all tid som blir över till ingenting.
Jag saknar att sprida ut filtar, kuddar och täcken på vår balkong, för att sen lyssna på Sommarpratarna, se ut över byn, och fika med fint sällskap.
Till nästa sommar ska jag lära mig dricka te. För att sen kunna sitta på balkongens trägolv och trassla mig igenom Strindbergs Röda Rummet. Det är vad jag ska göra. Jag längtar till sommaren.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0