Allt som inte är sant är inte en lögn. Inte här i alla fall.

Okej, tänkte att det kanske är några som hittar hit som inte besökt mitt alldeles egna IzaTown innan, som jag nu då övergett. Istället bjuder jag ju nu in alla era plasthjärtan in i mitt plasthjärta skulle man kunna säga. IzaTown levde i ungefär ett år(den lever ju än ett tag, fast utan uppdatering) och jag skapade min stad för att kunna grubbla i fred, och kanske komma fram till ett och annat. Det betydde mycket. Fastän att jag fortfarande inte riktigt vet vem jag är, på många sätt. Lider av en hel del ångest, och även panikångest som jag dock börjar bli fri från, och det uppstår mest i lite speciella situationer nuförtiden.

Jag heter Felicia, fast skulle hellre hetat Jamie, eller Billie. Jag är flum, och dum i huvudet, men älskar mig själv rätt mycket ändå. Eller jag accepterar att jag är som jag är i alla fall. Söker efter en mening med allt, och det lär jag väl tjata en del om. Jag skakar nämligen av all meningslöshet, som Lasse sjunger i Timglas. Winnerbäck alltså, Lars Winnerbäck. Det är en fin man, som betyder mycket. Lyssnar på mängder av musik, gillar det mesta, rock, punk, grunge mm, och Lasse då. Gillar ord och satsradningar. Skriver mycket, mest för egen del men publicerar ibland på bloggen. Är alltid ensam, och låtsas att jag trivs med det, fast det är ju självklart bara en lögn. Men det är en fin lögn. Önskar den vore sann.

På den lilla fritid jag tar mig så fyller jag öronen med toner, funderar, skriver, läser om folks livsöden, överanalyserar allt, och försöker glömma bort verkligheten. Ibland umgås jag även med någon av mina fina, men få, vänner, tar hand om min lille ponny, eller trögar mig igenom en bok. Gillar filmer som har en mening, där folk dör, eller där jag gråter ögonen ur mig. Nyckeln till Frihet, Prayers for Bobby och alla beck, Wallander och Irene Huss kommer alltid vara bäst enligt mig.

Har en tvillingsyster som är både snyggare och smartare än mig. Vi är motsatser på alla sätt, och jag tycker om henne ofantligt. Det gör de flesta pojkar med, men jag släpper henne inte till vem som helst. Hon tar hand om mig, även om hon kanske inte förstår sig på mig så bra. Jag tar hand om henne med, lär henne musik, busstider, och kompletterar hennes usla lokalsinne.

Jag borde skriva att jag är gay, fast det vill jag inte. Jag är allt, och jag är Born this Way. Kan väl säga att jag är säker på tjej-sidan, men mer osäker vad det gäller killar. Det låter ju rätt bra, och rätt sant med för den delen.
Ja, det enda som finns kvar att säga nu är väl "Välkomna hit alla plasthjärtan!"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0